Undersökningen av koggarna
Under Fotevikens Museums marinarkeologiska arbete påträffades 1992 resterna efter en kogg. Vraket, som ligger på 4-5 meters djup är bevarat i en längd av ca 19 meter (ursprunglig längd 29 meter) med en bevarad bredd på 5,3 meter. 7 bordläggningsplankor är bevarade på styrbord sida och 5 på babord sida. Koggar användes bl.a. av den tyska Hansaförbundet under större delen av medeltiden och var speciellt ämnade för att ta stora laster.
Fyndet av Skanörskoggen var unikt då ytterst få koggvrak påträffats tidigare. Under sommarhalvåret 1994 och 1995 genomfördes under ledning av Muceichefen Björn M Jakobsen noggranna dokumentations arbeten och också provtagningar för dendrokronologisk datering. Föremål av tenn, brons, läder och keramik som hittades i vraket gav en fingervisning om dateringen av lämningen. Med Alf Bråthens hjälp blev dateringsproverna analyserade och insatta i jämförbart referensmaterial i Tyskland. De sex årsringsproverna som togs gav en trolig dateringen till 1390 (fällningsåret för skeppstimmret), vilket gör Skanörskoggen i det närmaste samtida med Bremenkoggen. Skillnaden mellan dessa båda påträffade vrak ligger i skrovens form. Skanörskoggen har ett mycket kraftigt avsmalnande akterparti. Denna form har vid seglig av den byggda kopian visat sig ge skeppet förträffliga seglingsegenskaper.
Schematisk skiss Fotevikens Museum